Sverigedemokratiska bloggar dör inte, de åker till Valhall och omgrupperar

Kära vänner och mångkulturalister!

Jag har blivit vuxen, klippt håret och - tillsammans med några andra intellektuella unikum - startat en gruppblogg.

Jag är stolt över att kunna hänvisa er till den nya bloggen: sdblogg.se trots att jag själv inte hunnit posta mitt första inlägg ännu. - Hav tålamod.

Med viss sorg meddelar jag också härmed att nya poster på denna blogg komer att bli tämligen sällsynta framöver. Det har varit väldigt roligt att få gapa och vara ilsken - och dessutom få beröm för det. Tack alla läsare.

Seså, torka kinden och upp med hakan! Jag kommer att skriva här ibland, när det blir för personligt, för ilsket eller för kontroversiellt. Sdblog.se är en respektabel publikation och där kan man inte uppföra sig hur som helst. Hopp iväg och lek på sdblogg.se nu, era busar.

Länge leve kärnfamiljen! Länge leve de ensamstående! Länge leve barnen!

Ett uttalat politiskt mål, åtminstone för den förra regimen, var att fler pappor skulle vara hemma med sina barn, sjuka eller nyfödda. Och på den punkten håller jag faktiskt med dem. Mamma kan inte vara den som ensam står för uppfostrandet, förebildsskapandet, kärleken och normbildningen - våra barn behöver spendera tid också med sin pappa. Nu menar jag inte att pappor som inte är föräldralediga helt utesluts från dessa hedervärda uppgifter, men de deltar i alla fall inte i tillnärmelsevis samma utsträckning. Jag vet, för jag är själv en sådan pappa.

Ungefär där, nånstans vid åsikten att det är bra om även fäder deltar i uppfostran, slutar dock min samsyn med sossarnas åsikter och åtgärdsförslag i frågan.

För vad vidtog man egentligen för konkreta handlingar för att fler pappor skulle vara hemma med sina barn? – Jo, man lade till ytterligare en pappamånad. Det vill säga: från och med år tjugohundra-nånting så MÅSTE sextio dagar av föräldraförsäkringen nyttjas av pappan. Detta trots att det innebär stora ekonomiska förluster för många familjer; det är ju dyrare för familjen om den med högst inkomst, oftast pappan, bara får 80% av densamma.

Det är tydligt att människor med röd grundsyn tror att alla politiska mål bäst löses med tvång, och det gör mig så förbannad. Staten skulle fanken bestämma min favoritfärg om de där patetiska mupparna fått fria händer.

Jag har ett mycket bättre förslag på hur man skulle kunna lösa hela problemet och få en högre grad av föräldraförsäkringsnyttjande från fädernas sida, samtidigt som man får en större valfrihet OCH gynnar ensamstående pappor (och mammor).

Alla som inte är totalt sosseskadade vet att det enda som får stora grupper av människor att börja bete sig på ett nytt sätt - ändra sina vanor - är pengar. Money talks. Det gäller oaktat om det handlar om att lämna in sina tomglas, byta till bergvärme i villan eller om det handlar om vilken av föräldrarna som ska vara hemma med barnen. Om det ”bättre” alternativet ger en ekonomisk fördel, om än en liten sådan, så tenderar vi att välja detta alternativ. Återigen – Money talks.

Tvång från överheten ogillas däremot alltid, och tvång som resulterar i att hederliga, heltidsarbetande människors privatekonomi försämras resulterar enbart i att politikerföraktet ökar, samt att fusk med bidrag – stöld ur vår gemensamma kassa – blir ännu mer lättförsvarligt. Dessutom drabbar den här typen av tvångsfasoner i störst utsträckning de som inte har det så fett. Den som har tjugofem mille på banken kan ju välja att inte stanna hemma i alla fall. Snacka om att bita sig själv i svansen.

Såhär skulle man enkelt kunna lösa problemet:

När ett barn föds, eller är sjukt och behöver vara hemma från förskolan, så får familjen 90% av FAMILJENS normala inkomst, alltså föräldrarnas (vårdnadshavarnas) sammanräknade inkomst. Det blir exakt samma peng som idag när det gäller familjer där båda föräldrarna har samma inkomst (100% + 80% = 90% + 90%). Skillnaden blir att det ur ekonomisk synvinkel blir fullständigt hugget som stucket vilken av föräldrarna som måste vara hemma och snyta näsor, värma välling och torka de där vemodiga tårarna på den röda barnkinden, ÄVEN för föräldrar där den ena föräldern tjänar mer än den andra.

Det skulle kunna fungera såhär: Göran tjänar 100 000 i månaden och Anitra tjänar 200 000 i månaden. Om Göran är hemma med barnen får han 70 000/mån och familjens inkomst blir därmed 270 000/mån. Om Anitra är hemma med ungarna så får hon 170 000/mån och familjens inkomst blir fortfarande densamma - 270 000:- i månaden.

Som det är idag så kommer Görans hemmavarande kosta familjen 20 000:- medan Anitras dito kostar familjen 40 000:-. Följden blir naturligtvis att Göran kommer att ansvara för en stor del av barnens uppfostran (hajar ni hur sjuka ungarna kommer att bli?).

Knappast ett färdigt förslag, men väl en tillämpbar grundprincip.

Naturligtvis skulle detta medföra en merkostnad för skattebetalarna, men den skulle inte bli ofantligt stor i sammanhanget. Och om man har en politisk vision så måste man vara villig att skjuta till lite pengar, så är det ju bara. Dessutom kan man nog finansiera större delen av reformen med det man tjänar på mer omfattande kontroll på fusket, och högre bötesbelopp för de som fuskar.

Den nya regeringen har lovat bättre koll på stölderna ur vår gemensamma kassa och som av en slump så granskade försäkringskassan faktiskt min familj häromdagen. Detta skedde genom att de kontrollerade på förskolan att dottern inte var där då modern anmält att hon vårdade sjukt barn. Ingrid (ett av våra barn) hade öroninflammation och hemmavarandet var fullt legitimt, men oj vad glada vi blev! Fantastiskt skönt att man äntligen söker täppa till läckorna.

Förutom att mitt förslag härovan, om familjepeng i stället för föräldrapeng, skulle gynna hälsan i våra kärnfamiljer så skulle man även få en icke förringbar bonus: De pappor och mammor som av någon anledning saknar den andra föräldern skulle ju få 90% av sin lön – mot 80% idag – vid vård av barn. Något som knappast ens sossarna kan klandra.

Normalt ser jag helst så lite av bidrag och subventioner som möjligt, men här gäller det faktiskt det viktigaste av allt – den enda anledningen till att överhuvudtaget påbörja nästa andetag – våra barn.

Nativiteten i Sverige är USEL, det är dags att vi gör något åt det.

UPPDATERINGAR: Nya tankar och aspekter kring förslaget från både DfS och andra finns under kommentarer.

Kulturrevolution.se

Kulturrevolution är för närvarande min absoluta favoritblogg. Med favorit menar jag den blogg vilken ger mig mest i form av närande funderingar och nya synsätt. Om man räknar bort alla SD-bloggar är kulturrevolution dessutom den blogg i vilken jag finner flest beröringspunkter med min egen inställning till saker och ting, trots att jag i många frågor inte alls har samma hållning som killarna bakom bloggen.

Den som står för både flest inlägg rent kvantitativt och flest intressanta inlägg är Carl-Robert Lindgren om man frågar den förbannade mig. På en mycket god andraplats kommer Joakim Henriksson. De andra två bloggarna i redaktionen – Johan Eriksson och Sebastian Weil – ser man mindre av, åtminstone på senare tid, och jag dristar mig därför inte till att kommentera dessa ur ett recensionsperspektiv.

Det som gör kulturrevolution riktigt bra är, i mitt tycke, att bloggarna vågar skriva om ”känsliga” ämnen på ett rättframt och djärvt sätt. Förutom mitt favvoämne ”varför vågar inte etablissemanget behandla SD som människor?” finner man en rad intressanta ifrågasättanden av Sveriges mediaelits invanda rapporteringsmönster och vridna dogmer.

Det finns som sagt en del postningar som jag inte gillar, eller i alla fall delar av postningar. Exempelvis har jag själv en mycket mer liberal, och kanske till och med ”vänstrig”, syn på ämnet aborter. Detsamma gäller den nu aktuella gasledningen som Putin och grabbarna vill ska ha sin sträckning via svenskt territorialvatten - där är vi inte alls överens.

Men å andra sidan, det kanske det som är grejen - vem fan vill läsa en blogg (eller annan politisk lektyr) där man endast får sina egna åsikter serverade? Inte jag i alla fall.

Här finns en av de skönaste postningar jag nånsin sett och också den första som jag läste på kulturrevolution; signerad Joakim Henriksson. Missa inte heller kulturrevolutions manifest!

Tack för att ni finns!

Ps. När kulturrevolution tar sitt förnuft till fånga och gallrar bort menalpatienters hatbloggar från sin länksamling så kommer de dessutom att erhålla världshistoriens första vänligt menade icke-SD-länk här till höger. I sanning något att berätta för barnbarnen. DfS

Tävlingen avslutad – räfst och konklusion

Nu är tävlingen avslutad och det har inte direkt regnat in förslag. Jag har fått fler fan-vad-din-blogg-är-skön-mail än bidrag till tävlingen under dessa veckor (tack till alla er förresten!). Nu är jag smått förbannad på den slöa läskretsen och jag vill passa på att tacka er för det – det är ju så gemytligt att få sitta och vara lite småsur.

Hur som helst så har det i alla fall kommit in några bidrag. Flera tävlingsdeltagare har menat att Mona Sahlins citat från tidningen Euroturk (se nedan) är det mest korkade. Men det citatet, menar jag, är alldeles för välkänt för att koras till vinnare. Citatet är dock helt klart värt ett hedersomnämnande.

En återkommande person i flertalet av alla mail och kommentarer i ämnet är Christina Meltin Westerlund, helgalen sossetant i Härnösand som bloggar HÄR, och det är också från henne som det vinnande citatet kommer. Citatet är dock helt utan potential om man inte läst Christinas blogginlägg, särskilt dem om SD. Så gör nu det och smaka sedan på:

”Christina Meltin Westerlund = Demokratisk Socialist”
Christina själv, på sin hemsida

Bidraget kommer från en Robban Stenkvist som motiverar: - Det är ungefär som om jag skulle skriva Robban Stenkvist = odemokratisk Sverigedemokrat.

Tack Robban för bidraget och grattis till vinsten!

Själv tycker jag att det är stor humor när människor utan demokratipatos kallar sig demokrater, särskilt när de gör det mer av ren och skär begåvningsbrist än av ondska. Christina skriver bland annat i en av sina bloggposter som rör det faktum att några brevbärare anslutna till ett antidemokratiskt fackförbund vägrade utföra sitt arbete och dela ut SD-material: ”Underbart! Mer sådana självständigt tänkande individer!”

Jag kan inte nog understryka glädjen i att ha hittat till Christinas sida och jag tror att många socialdemokrater själva höjer på ögonbrynen när de läser innehållet på bloggen. Christina tycks ha ungefär samma värdegrund som godtycklig tjej i femte klass och hon lyckas även med konststycket att använda en berättarteknik som klockrent passar ihop med nämnda åldersgrupp.

Missuppfatta mig inte, det är inget fel i att tycka att man ska ge amnesti åt alla flyktingar, att SD är elaka som inte vill att alla på jorden ska få bo i Sverige, att Bush är en himla jättedumming och att alla människor på det stora taget borde vara vänner. I alla fall inte om man är 12 år och just har börjat fundera kring det världsliga. Men om man är 60+, har politiska förtroendeuppdrag, samt bloggar på Sveriges största partis officiella webbplats kan det kanske te sig aningen juvenilt.

Nog om norrländska sossar med uppenbart skev verklighetsuppfattning.

Några andra citat som jag tycker har sin charm beskådas nedan.

"Jag tror att det lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Mona Sahlin i mars 2002 – Insänd av ett flertal läsare

”Man tackar för komplimangen :) Hoppas tävlingen går bra och att ni har kul på vägen. Kram, puss och framför allt, God jul!”
Jakop Dalunde om att han nämns på listan över potentiellt dumma vänsterbloggare – insänd av Jakop själv. (Missa inte Jakops blogg)

”Alla ska med – så enkelt är det”
Sossarnas valslogan 2006 – Insänd av Oscar i Stockholm

"Jag är övertygad om att Vänsterblocket snart får gå in och rädda Sverige. Är du?"
Josef Hoffert på sin i sammanhanget underbara blogg den 16 oktober 2006 - Insänd av anonym

Slutsats: Visst är det kul med tävling, men om man ska få riktig snurr på bidragsflödet så ska man nog ha en större läskrets och framförallt erbjuda någon form av faktiskt pris till vinnaren. Girigbukar där.

Knasiga vänstercitat mottages naturligtvis tacksamt även i framtiden. Ut och lek med er nu.

Tryckfels-Otto?

Alltså, nån måtta får det vara på slarvet Expressen! I skrivande stund finns tre olika varianter på ordet "Vostok" inom några få spaltcentimeter på Expressens förstasida (bilden).

Vostok - Vistok - Vostak... Bolaget heter väl, om jag är korrekt informerad, Vostok Nafta, eller finns det fler?

Det sen länge varit uppenbart att tidningen i fråga inte ställer särskilt höga intellektuella krav då de anställer medarbetare. Nu stryks även detaljseende, noggrannhet och korrekturkunskaper på listan över kvalifikationer för Expressenmedarbetare.

Ofrånkomligen uppenbarar sig frågan: Vad krävs egentligen för att få jobba hos Expressen? Räcker det med att BARA vara sjukt politiskt korrekt? Och i så fall, hur ska de framledes förhålla sig till att publicera krönikor av till exempel Uffe Nilsson?

Snälla, snälla, snälla!

Ohhh, hör mig goda makter! Jag åkalla alla jordens andliga väsen! Jag vill se 10% av folkets röster åt SD i nästa riksdagsval. Låt de imbecilla socialdemokraterna välja den bland folket djupt föraktade Mona Sahlin till sin ledare. Låt det ske och jag skall vara er evigt tacksam!

Spurta!

Glöm inte bort att delta i tävlingen. [Klicka här]

Än finns det tid att handla - tre dagar kvar!

Jag tycker inte att man ska döda andra människor

Om man kommer på någon med att våldföra sig på ens dotter, mörda ens fru eller begå något annat bestialiskt brott, då tycker jag att det är korrekt att man i ögonblickets vrede dödar förövaren. Jag tycker till och med att det vore konstigt om man inte gjorde det.

Men aldrig annars är det rätt att döda någon.

Jag tycker att det visar prov på stor brist på grundläggande respekt för mänskligt liv att planera och genomföra avslutandet av en annan människas dagar. Det gäller oaktat om det är en stat eller en privatperson som gör det.

Jag förstår tankarna som talar för dödsstraff, men jag tycker att det är fel.

Det finns många hårda argument både för och emot dödsstraff, men dessa har ni redan hört hundra gånger, så jag lämnar dem därhän idag. Mitt ställningstagande bygger mer på känsla än på argument.

Jag tycker helt enkelt inte att man ska döda andra människor.

Dumma svenskar!

Nu rapporteras om att det finns uppemot tusen svenskar i det oroliga Somalia, och det tycks inte handla om hjälparbetare, utan om turister.

Lite upplysningar och funderingar: Somalia är inget normalt turistmål, grabbar och tjejer. Är ni ute efter spänning kan ni väl spela rysk roulette eller nåt. Det finns många som bor i Sverige och övriga Europa som har flytt från Somalia och det är ett direkt hån mot dessa flyktingar att svenskar åker dit och turistar, skäms!

Bara det faktum att det fortfarande bor så många somalier i Sverige gör ju att vem som helst förstår att det inte är säkert att åka dit. Ingen vill ju bo längre än nödvändigt i exil och om jag känner den somaliska mentaliteten rätt så är man mycket nationalistisk och väldigt mån om att bevara sin kultur. Självfallet beror detta på att man en dag avser att återvända – när läget är säkert.

Dumma svenskar!(?)

Missa för bövelen inte detta inlägg...

...av min gode vän Erik Almqvist, och missa inte den film som länkas till. Vidrigt!!!

Högermupparna råkar bara vara smartare än vänstermupparna

[OBS! GLÖM INTE BORT ATT DELTA I TÄVLINGEN!]

Den senaste tiden har vi i dagspressen kunnat läsa att "oppositionen" (Läs: den vänstra falangen i det i stort sett homogena 7-partiet) enligt opinionsinstituten skulle vinna mot högersidan om det vore val idag. Inget konstigt med det egentligen; alkisar, dagdrivare och allsköns levnadskonstnärer som inte röstar i allmänna val orkar tydligtvis "rösta" i SIFOs telefonintervjuer.

Dessutom kostar det självfallet lite reellt popularitetskapital att till exempel göra a-kassan och skattetrycket lite mer rättvist.

Det tragikomiska i sammanhanget är att det "ändrade" opinionsläget kommenteras på diverse obskyra vänsterbloggar och ”arbetar”-tidningar i ohämmat positiva ordalag. Andemeningen tycks i stort vara typ: ”Ja! Nu visar borgerligheten sitt rätta ansikte. Segern är vår (om nästan 4 år)”

Det är kul det där med ointelligens.

Man behöver knappast vara skolad i strategisk politisk analys för att begripa att reformer som svider och som ger ekonomiskt resultat först efter en längre tid, naturligtvis måste börja tillämpas så tidigt som möjligt i en mandatperiod, samt att dessa reformer initialt innebär minskad popularitet. Det har borgarna förstått, och jag kommer inte att bli förvånad om vi strax innan nästa val har ett större ekonomiskt välstånd, en mindre arbetslöshet och att Svensson har en mer positiv syn på Sveriges framtida ekonomi än vad han har idag.

Ekonomi är dock inte allt. Det borgerliga blocket tillhör samma mångkulturglorifierande och verklighetsfrånvända samling som de röda.

Jag tyckte tidigare att Reinfeldt som person var ganska sympatisk och skulle nog ha röstat borgerligt om jag varit mindre engagerad och om inte SD funnits, men det gäller inte idag. Reinfeldts hatattack mot oss svenskar var droppen som fick bägaren att rinna över och jag tror att SD vann många svenska moderaters röster när deras partiledare klappade dem på huvudet och berättade hur värdelösa de egentligen är.

Hur som helst – enkla, enkla kamrater – borgarna kommer inte att förlora röster på a-kassereformer eller skattesänkningar, snarare tvärt om; de som arbetar och därmed gynnas av reformerna är ju än så länge i majoritet. Och de röster som det borgerliga blocket faktiskt tappar går knappast till er i vänsterblocket, utan snarare till Sverigedemokraterna.

För övrigt kan man undra vad som händer med Fredrik Reinfeldts uttalande i Ronna om man byter etnisk beskrivning. Blir det hets mot folkgrupp då? Vi Provar:

Ursyrianskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.

Nu får det vara nog med jul för den här gången

Nu är julen slut, åtminstone i min familj. I morgon börjar hon som jag äger möblerna ihop med att jobba igen. Jag är ledig och har hand om barnen. Det hade ju kunnat vara trevligt om det inte vore för att alla förkylningars moder har attackerat mina slemhinnor. J%#¤a dagisbaciller!

Hur som helst så är julen slut, det är det som är det viktiga. Inte för att jag ogillar julen utan mest för att det är så jobbigt att gå omkring och vara from och god hela tiden. Särskilt när man lik förbannat är medveten om att det finns sossar, vänsterpartister och annat multikultiförespråkande nagelpetaravskrap där ute. Hela julen är lite som att hålla inne en nysning; man liksom dämmer upp en massa naturlig och hälsosam vrede (det är förresten farligt att hålla inne en nysning, man kan bli dum i huvet och till exempel gå med i miljöpartiet sägs det).

Tyvärr bjuder inte media på något att uppröras särdeles över nu när mina fromma dagar är över. Förutom Tsunamiårsdagen och knarkbeslag i Götet så verkar det inte ha hänt nåt direkt viktigt att skriva om idag. Det rapporteras om nån töntig sportskit, nåt trams om melodifestivalen, nån jävla kommunistdiktator som inte har cancer och nån skådespelare som tydligen trillat av pinn.

Inget att bli särskilt förbannad över med andra ord. Jag menar, att skådespelaren Sven Lindberg har färdats vidare över vidderna vid en ålder av 88 år må vara ledsamt för hans familj och de som gillade honom, men det är knappast nåt man kan bli förbannad över.

Faktum är att till och med journalistkåren tycks ha tagit julpaus i sina annars så frekventa trakasserier av oss politiskt inkorrekta. Inte en elak rad, inte ett fult öknamn, inte en lögn om SD på flera dagar! (Nåja, de har inte skrivit om SD alls, så det är knappast frukten av en attitydförändring vi ser)

Nu hoppas jag att murvlarna på landets tidningar snart kommit tillbaka från ledigheten och är beredda att kasta lite oförtjänt skit på Sverigedemokraterna, så man får något att bli riktigt skogs-förbannad över.